– Jag såg att de hade legat i framkant med alla de arkitektritade husen och jag kände att det var det högt i tak, att här kan arkitekter göra ett bra jobb, berättar Jan Enfors, Stadsarkitekt, Sollentuna Kommun.
Jan Enfors hade två års positiva erfarenheter från att ha arbetat med kommunala arkitektfrågor, i Kalmar, och ville gärna fortsätta med det. Nu har han arbetat som stadsarkitekt för Sollentuna Kommun i snart tretton år, sedan 1997.
– Innan dess jobbade jag privat i 14 år och undervisade parallellt på KTH i tio år, berättar Jan.
Tureberg, numera Sollentuna centrum, växte upp vid den gamla landsvägen mot Uppsala, med handel, olika verksamheter, bostäder och en bensinstation. Det var småstadsmässigt långt in på 60-talet. Under 60- och 70-talet strävade funktionalismen efter zonplanering, där man bor i ett område, arbetade i ett annat och handlar i ett tredje.
– De hade goda ambitioner, men resultatet har blivit att det finns obefolkade, ödsliga, områden i staden oberoende tid på dygnet, stadsbilden blir enahanda. Zonplanering skapar gränser och barriärer, förutom att olika områden blir enahanda och tråkiga, berättar Jan.
Framtidens Sollentuna kommer att förbli en attraktiv villastad, men samtidigt kommer de stationsnära delarna att urbaniseras, var och en efter sina förutsättningar, till mer traditionellt stadslika miljöer.
Kista och Sollentuna ligger inte på ett längre promenadavstånd än vad Slussen gör till Hornstull, men gångvägarna dit är tråkiga och bullriga. Vilket gör att man blir bilberoende, eller inte rör sig överhuvudtaget lokalt.
– Vi har jobbar med Stockholms Stad för att kunna knyta ihop centrala Helenelund med Kista. Vi vill skapa urbana spridningskorridorer som binder samman Sollentunas olika delar. Lika väl som att det finns ekologiska spridningskorridorer, ska människor kunna sprida sig, till fots eller på cykel. Vi vill att folk ska kunna röra på sig mer inom det vackra Sollentuna, att de ska kunna vandra och cykla i en bra omgivning. Det är här som stadstanken kommer in, i olika skalor, från idyllisk villastad till harmonisk tätare stad, berättar Jan.
1930- till 1980-talet var en modernistisk parentes inom stadsbyggandet, vi återgår till den traditionella staden i vår planering, berättar Jan.
– Vi tänker i rum, gator, parker och hus, som tillsammans med sitt innehåll skapar ett dynamiskt och attraktivt offentligt rum för människor. Staden har sin egen grammatik. Vi utgår från det traditionella stadsbildningsmönster, men ändrar lite på måtten för att klara av trafiken, säger Jan.
Jan är glad och stolt över att över att få vara med och delta i arbetet med förändringen av Sollentuna centrum.
– Nu är det påbörjat. Det svåraste är gjort. Det är alltid en tröskel för att komma igång. Vi har byggt bort ödsligheten och låtit liv komma in. Nu kommer det att byggas på så som årsringar på ett träd. Det är viktigt att bygga upp det som skapar en identitet och stärker värdet, så att man känner stolthet för området där man bor, säger Jan.
Det finns en hel del kvar att göra enligt Jan. Han vill vara med och koppla ihop Sollentuna centrum, både mot Stinsen och Häggvik, och med Edsvikens vatten.
– Man ska kunna känna närheten till vattnet och njuta av promenadstråken längs vattnet, berättar Jan.
Jan tycker att upprustningen av Sollentuna centrum har blivit lyckad. Centrumbyggnaden var tidigare en förfallen och inåtvänd, med en baksida ut mot Turebergstorg.
– Det var säkert fräscht på 70-talet. Man kunde parkera på taket, gå över taket och ta rulltrappan ner. Men nu har den byggnaden totalomvandlats, öppnats upp och visar en framsida utåt. Man ska vilja svänga av och åka till, istället för att bara passera. Tidigare passerade bilisterna Sollentuna centrum på trafikleden, i dag kommer man fram till centrum.
Turebergsallé är en mycket viktig del av Sollentunas nord-sydliga förbindelse, då den kommer att gå tvärs igenom det nya området vid Sollentuna centrum, och vidare upp till Häggvik.
De nya bostäderna längs Turebergs allé kommer att ha butikslokaler i bottenvåningarna.
– Hit kan unga, gamla och småbarnsfamiljer flytta, alla som vill ha en småstadskvalitet. Det kommer att bli en mötesplats för många sollentunabor. Jag hoppas på att det kommer att finnas caféer och andra mötesplatser där, som man vill stanna länge på, säger Jan.
Sollentunavägen kommer att byggas om och bli en lokal huvudgata med butiker som erbjuder service, så som kemtvätt och skomakeri samt till exempel måleributiker och restauranger.
– Man ska kunna gå över Sollentunavägen, inte behöva gå i gångtunnlar för att komma ner vattnet, berättar Jan.
De som har säljer sin villa, flyttar inte sällan in i en lägenhet här i Sollentuna, det är ett gott betyg för livet i Sollentuna, menar Jan.
Jan flyttade till sitt hus som ligger vid Norrviken, år 2002. Han trivs bra.
– Det är lyxigt att ha så nära till jobbet, tycker Jan.
Han bor i ett hus som är byggt på 60-talet, som har många ett atrium omgivet av ett flertal rum. I det atrium som ligger i mitten av huset växer ett valnötsträd som ursprungligen kommer från Öland.
– Jag plockade en valnöt i en trädgård vid en prästgård, torkade den och planterad den sedan i en kruka.
Valnötsträdet har flyttats, blivit avklippt med gräsklipparen, överlevt kalla vintrar, men nu har den rotat sig och vuxit sig stor.
– Löven rasar efter första frosten. De har en speciellt doft, de luktar gott när man krattar upp dem, berättar Jan.
Drömmen vore att det blev en blandad befolkning med unga, gamla, singlar, barnfamiljer, och olika kulturer, där alla kan dra nytta av varandra och där det är möjligt att hålla en god service, säger Jan.
Edsberg är ett exempel på ett område som växte fram i en småstadsanda. De som flyttade dit tidigt bor kvar där, de trivs bra.
– Fast det har blivit färre boende per lägenhet. Här behöver vi förtäta för att kunna behålla service som vård och skola, berättar Jan.
Text och foto: Gitta Wilén, Veidekke Bostad.