Det tog fyra månader från det att köpet av huset var klart och papprena påskrivna till det att Marsipangården var färdig att flyttas in i och produktion sättas igång, den 18:e juni 2008. Det var eget hårt arbete, Mikael och hans fru Karin Klemming jobbade dygnet runt och gjorde nästan allt renoveringsarbete själva.
– Utan vår mångkompetens skulle vi inte ha haft råd att bygga om huset och starta tillverkningen här i Trosa. Vi har byggt vårt koncept av egen kraft och har kontroll på alla detaljer, säger Mikael.
Mikael Thorell, arkitekt och hängiven marsipantillverkare, äger tillsammans med sin fru, Karin Klemming, Kutter Konfekt.
I arbetet med att renovera huset som har en sekelskifteskaraktär, tog de hjälp av Gysinge byggnadsvård för att få tidsenliga tapeter, lister, pärlspont och linoljefärg.
– Vi vill att det ska kännas att det finns tradition och vara så klassiskt att det känns som om det har funnits där hur länge som helst.
Under högsäsong är det sammanlagt åtta stycken som arbetar på Marsipangården, inklusive Karin och Mikael.
Johanna Lundgren har arbetat på Marsipangården sedan starten 2008.
Marsipanfigurerna tillverkas på traditionellt vis med hjälp av formar och händer.
Råvarorna är mandel och socker som valsas ihop och där mandelojlan binder samman massan.
Ett hantverk som lever vidare i Trosa.
En del marsipanprodukter doppas i cholkad innan de läggs ut i butiken för försäljning.
Kutter Konfekts marsipan består av 60 procent sötmandel och 40 procent socker som valsats ihop till en jämn massa, mandeloljan binder då ihop den krossade mandeln och sockret. Marsipan kan hålla sig i upp till tre månader. Det som är doppat i choklad klarar sig längre utan att torka.
– De som är negativa till marsipan har oftast ätit dåliga och torkade produkter. Här tillverkar vi riktig marsipan med mycket mandel och så blir det inte liggande så länge, det går åt, berättar Mikael.
I sortimentet av marsipan som de tillverkar själva, ingår det åtta smaker: Kaffe, pistage, Grand Marnier, nougat, naturell. Apelsin, brända mandlar och ädelmarsipan.
Kunskap om marsipantillverkning har funnits i släkten sedan 30-talet då Tord, Karins morfar utbildade sig till konditor i Tyskland på 30-talet. När han återvände till Sverige köpte han Christenssons konditori i Saltsjöbaden och tog över 25 anställda. De marsipanformar i tenn och gjutjärn som man kan se på Marsipangården och många de verktyg som används i dag, kommer från hans tid.
Karins föräldrar Tomas och Lillan Klemming öppnade Café Gateau och Sturecompagniet efter branden i gamla Sturebadet på 80-talet. När de sedan flyttade från Stockholm till västkusten, tog de med sig marsipanformarna.
Det röda huset med vita knutar, på gården i Fiskebäckskil blev Marsipanladan. De startade en mindre produktion för att sälja i liten skala till grannarna och på Marsipanbåten, den gamla kuttern S/Y Trygvason, som varje jul och påsk som under tio års tid la till vid åtta hamnar mellan Fjällbacka och Göteborg.
Mikael, som jobbade som kock i flottan och sedan i åtta år i Stockholm, började med att studera formgivning och inredningsarkitektur 1997. Första på Capellagården, på Öland, sedan på Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design och efter det två år på Konstfack vid Telefonplan i Stockholm.
Marsipantillverkningen under sommaren på Västkusten, började som ett projekt för att kunna försörja sig mellan studierna, på sommarlovet.
– I stället för påskharar, grisar och tomtegubbar fick det bli badbollar, sjöstjärnor, musslor och bläckfiskar, berättar Mikael.
Karins far var skeptisk till att de skulle få det att gå runt, men de satsade även på att göra egen glass och hoppades på att det skulle räcka till att klara sig ekonomiskt över sommaren. Resten av tiden kunde de ju alltid spendera i hängmattan och ta det lugnt.
– Första dagarna kom det folk så att vi klarade oss, sedan brakade det loss och vi fick kalla in förstärkning för att hinna med. Morfars gamla glassmaskin klarade ju bara en och en halv liter mjölk åt gången, säger Mikael och skrattar.
Det var på Capellagården som Karin och Mikael träffade varandra. De är båda industridesigner med inriktning möbler och de vill kunna kombinera marsipantillverkningen med sitt yrke som möbeldesigner.
Marsipangården, café och butik. Njut av en kaffe och husets goda onyttigheter i gårdscaféet.
Karin och Mikael flyttade till Trosa 2005 efter att ha letat runt i Sverige för att hitta en lämplig plats att starta en verksamhet på. De bor med nu sina två barn i ett hus 150 meter högre upp på gatan och gifte sig i Rådhuset, den 17:e april i år.
– Trosa är en mysig stad och jag börjar hinna med att njuta av den nu. Saknar inte Stockholm alls. Jag som har varit en sådan inbiten stockholmsbo, bott 100 meter från Stureplan. Här får man mer livskvalitet för pengarna. Nu har jag en snickarverkstad på gården att jobba i, säger Mikael.
Han berättar att kompisarna som varit skeptiska till flytten till Trosa, har ändrat sig efter ett besök i staden.
– Det är skönt att bo här när man har barn. Lugnt och tryggt, fem minuter till dagis och nära till arbetet, man slipper långa restider. Det är en liten stad med ett stort utbud. Det finns affärer och det är nära till allt som man behöver i vardagen. Man blir i och för sig inte lika anonym, säger Mikael.
Sedan är det nära till att upptäcka resten av Sörmland.
– Det är vackert och mycket att titta på, fina vägar att åka. Vi är nyfikna och vill upptäcka saker för att få inspiration. För barnen finns bland annat Palstorpshage, Julita Gård, Tom Tits Experiment, berättar Mikael.
Under december månad kommer Marsipanbåten att lägga till vid kajen i Nybroviken, nedanför Dramaten. Då kan stressade storstadsbor få ett smakprov på riktig kvalitetsmarsipan. Men Mikael rekommenderar starkt ett boende i Trosa även på vintern.
– En riktigt snöig vinter kan det vara magisk här. Det ser ut som en lite tomtestad med is, snö och små lyktor överallt, säger Mikael.
Text och foto: Gitta Wilén, Veidekke Bostad.