Uppe på Torekällberget kan den som vill ta del av berättelser om de senaste tvåhundra årens liv i Södertälje. Friluftsmuseet erbjuder en inblick i allt ifrån gamla stadskvarter och gårdar, till museimiljöer, lantrasdjur och odling från 1700- och 1800-talen. Dessutom finns den äldsta kvarstående kringlan, från omkring förra sekelskiftet, i museets samlingar.
Som det står i Eva Bergströms bok Södertäljekringlor, går kringlans historia tillbaka till forna Egypten och Faraonernas tid. I Sverige har bakverket sålts och bakats sedan medeltiden.
Bild på Eva Bergströms bok Södertäljekringlor.
Susanna menar att många kvinnor kunde skaffa sig ett levebröd genom att baka kringlor i det egna hemmet. Det blev en viktig verksamhet under en tidsperiod där det annars fanns ytterst få arbetsmöjligheter för kvinnor. Kringelbakandet och försäljningen blev en överlevnadsstrategi.
Det hela var som mest omfattande under 1800-talet när både båt- och tågtransport fanns som färdmedel. Saknaden av restaurangvagnar i tågen var också avgörande för försäljningen.
– Södertälje var en plats som passerades av många, oavsett vilket håll de skulle åt. Staden var dessutom en populär bad-och kurort, så det fanns en mängd tillfälliga besökare och turister som kringelgummorna kunde sälja sina bakverk till, säger Susanna.
Södertäljekringla.
Eftersom konkurrensen var stor mellan kringelförsäljarna, uppfattades gummorna i många fall som framfusiga och talföra. En blyg försäljare hade små chanser att sälja sina bakverk. Det gällde att dra till sig uppmärksamhet och hävda sig tydligt. År 1837 förbjöds kringelgummorna att röra sig ute i staden med sina korgar, med motiveringen att de var för påflugna.
Efter andra världskriget påverkades försäljningen av kringlor när slussen flyttades och kanalen breddades. Tågen gick allt tätare, och gjorde kortare uppehåll, och med tiden blev intresset för kringelköp allt mindre.
Det var främst turister och förbipasserande som köpte kringlor.
Det finns tre kvinnor som gått till historien som Södertäljebagerskor. Tre kvinnor som representerar olika generationer och epoker. Anna Carolina Grewesmühl, Fina Svensén och Karin Sjöberg. Den förstnämnda är den första kända kringelbagerskan ifrån 1800-talets Södertälje. Runt 1860 ska hon ha fått utmärkelser för sina kringlor, och hon levererade, enligt Eva Bergströms skildring i boken Södertäljekringlorna, även kringlor till kungahuset.
– Idag finns det inga kringelgummor kvar, men vi har dräkter och korgar som används när de händer något speciellt till exempel nere vid stadshuset. Under nationaldagen och vid andra högtider står det kringelgummor här uppe vid Torekällberget och säljer bakverk, säger Susanna.
Själva ordet kringla betyder krets, eller ring. Formen för den typiska Södertäljekringlan är trekantig och lite toppig, där degsträngens ändar är snodda om varann en gång, och sedan böjs om ytterbågen. Just den här formen har Södertäljekringlan haft sedan senare delen av 1800-talet.
– Idag har skolklasser från kommunen möjligheten att komma på besök och lära sig baka kringlor. Vi förbereder degen, och eleverna får en boll var som de sedan kan forma. Samtidigt berättar vi om kringlans historia och betydelse, berättar Susanna.
Vid museet på Torekällberget finns det alltid ett café öppet, året om. I bageriet jobbar bland annat Valentina Danial som berättar att hon sedan lite drygt tre år tillbaka har lärt sig baka kringlor.
– I början var det svårt att få till formen på rätt sätt, men nu är det jag som får lära ut till andra hur man gör.
Valentina Danial.
Arbetet med degen är betydelsefull för slutresultatet. Innan maskinernas tid var knådandet drygt och tidskrävande, det kunde ta upp till en timme, menar Valentina.
Det finns flera recept på hur man bakar Södertäljekringlor, även om grundtanken är densamma. Dessutom finns det en del hemliga varianter när det kommer till hur man hanterar degen, och många gör på sitt eget sätt – som på bageriet vid Torekällberget.
– Exakt hur vi gör kan jag inte avslöja, det är en gammal hemlighet, säger hon och ler.
Valentina Danial bakom kassan.
Text och foto: Ronak Moaf, Veidekke Bostad.
